« Den norske metode - Asbjoern Wahl (2007) | Main | Livs protesterar mot att världsfacket stödjer diktaturens ”fackförening” - Malin Klingzell-Brulin (2011) »

Världsfacket sviker de kinesiska arbetarna - Hans-Olof Nilsson (2011)


Världsfacket sviker de kinesiska arbetarna”

Hans-Olof Nilsson
Ordförande för IUL och Livsmedelsarbetareförbundet


Som ordförande i Livsmedelsarbetarinternationalen (IUL) och Livsmedelsarbetareförbundet kan jag inte annat än reagera kraftigt mot att den statligt kontrollerade kinesiska fackföreningen ACFTU nu övertagit Nordens plats i ILO:s ”governing body” eller styrelse som vi skulle säga i Sverige. Detta hade aldrig hänt utan världsfackets (IFS) medgivande.

Men innan jag går in på konsekvenserna av att ACFTU nu sitter i styrelsen för den FN-organisation som ytterst ska representera de anställdas intressen och försvara anställdas rättigheter vill jag klargöra följande: IUL och Livs har alltid, och kommer alltid att kraftigt och allvarligt ifrågasätta dem som legitimerar att ACFTU tar plats i ledningen för en sådan organisation.

Vi har aldrig sett några bevis på att kinesiska arbetare får uppleva demokrati eller får fackliga rättigheter genom alla de kontakter med ACFTU som västliga fackföreningar odlat under många år. I takt med Kinas växande ekonomiska styrka har ju strömmen av meningslösa fackliga “sällskapsresor” och artighetsvisiter till Peking och Shanghai ökat. Visserligen har man goda intentioner och tror att man genom att prata med enskilda kinesiska funktionärer ska kunna flytta hela den tunga maktapparaten mot mera demokrati. Men som sagt, efter snart 30 år har inget hänt i den riktningen.

Vi tror helt enkelt inte att allt konverserande med diktaturen Kina ger något tillbaka. De lyssnar artigt och sedan är det ”business as usual”! Vi ser inte någonting som kan rättfärdiga krypandet för en statskontrollerad fackförening som på alla plan motarbetar kampen för fackliga fri- och rättigheter. Vi förstår inte heller de västliga fackföreningar och världsfacket som på det här sättet överger de grundläggande principer som deras egna medlemmar slåss för i hemländerna.
Visst måste en fackförening vara pragmatisk, men pragmatismen får aldrig leda till att man passerar tröskeln och ställer sig på samma sida som diktaturen. Och att med berått mod släppa in ACFTU som arbetarnas företrädare i styrelsen för ILO är definitivt att passera den tröskeln.

ILO består som bekant av tre parter; arbetare, arbetsgivare och regeringar. Av dessa tre är det naturligtvis arbetarparten som alltid hårdast försvarat ILO:s konventioner om fackliga rättigheter, demokrati och frihet.

Men att ersätta Nordens fria fackföreningar med diktaturens verktyg innebär att vi nu har en helt annan situation. Jag vet inte vilka blå dunster som ACFTU har slagit i IFS-ordföranden Sharan Barrow för att få platsen, men en sak vet jag: ACFTU kommer aldrig att försvara fackliga rättigheter. De kommer aldrig att försvara den grundläggande principen om rätten att organisera sig i fria fackföreningar. De kommer aldrig att ställa sig på arbetarnas sida i någon tvist i något av världens länder om det kan leda till ifrågasättande av den kinesiska diktaturen. Tror Sharan Barrow och världsfacket det är man inte bara kolossalt naiva utan också djupt okunniga om ACFTU:s roll.

Oavsett om enskilda funktionärer inom ACFTU i privatsamtal eller middagskonversationer säger sig stå bakom de olika ILO-konventionerna är den fundamentala logiken att det aldrig kan vara institutionens ståndpunkt eftersom den inte kan existera under sådana villkor.
IUL och Livs tar därför avstånd från dem som tror att ACFTU kan ha någon legitim eller konstruktiv roll i ILO:s styrelse. Att stödja ACFTU i den rollen är att erkänna diktaturens överhöghet på ett sätt som kommer att straffa sig och som inte kan förklaras för våra medlemmar.

Svensk fackföreningsrörelse bör nu på bred front stödja Hong Kong Confederation of trade unions som är den enda fria fackföreningen i Kina. HKCTU bildades för 20 år sedan av modiga arbetare som ville ha en fri fackförening. HKCTU företräder inte det politiska systemet utan sina medlemmar på arbetsplatserna i förhandlingar om kollektivavtal. De står inte och tittar på när medlemmarna demonstrerar för demokrati eller går ut i strejk för högre löner. De leder och organiserar i stället aktionerna. HKCTU arbetar under ständigt hot om repressalier från den politiska makten i Peking. Genom att hjälpa den statskontrollerade fackföreningen in i ILO och därmed också legitimera diktaturen har världsfacket försämrat HKCTU:s möjligheter.

Vi kommer att fortsätta stödja de människor och mer eller mindre underjordiska demokratiska rörelser i Kina som varje dag, med fara för sig själva, kämpar för frihet och demokrati. För de kämpar inte bara för sig själva utan också för oss!


Publicerad i LO-tidningen den 23 juli 2011